SNART SÅ

Det lackar mot jul som man brukar säga. Det känns ganska bra på flera sätt. Dels vill man att det ska vända med ljuset, min sjukskrivning börjar närma sig sitt slut, ja det är ju en månad kvar men ändå.

Det är ganska segt när man inte får göra något. Ska till arbetsterapeuten på fredag, då hoppas jag att de säger att jag kan börja med lite lättare handarbete m.m. Mitt huvud kryllar av projekt, fast jag vet att det inte kommer att finnas tid till allt sedan när jobbet kommer igång. Jag försöker hinna med lite andra saker i stället. Min yngsta flicka Sofie har bakat lussekatter och pepparkakorna åt mig, jag har gjort degen men utbakningen är lite för tungt, så det är bra att jag fått hjälp. Igår och idag har jag varit och träffat mina vikarier för att prata betyg. Jag har ju haft bra vikarier som tur är.

Jag har varit till Falun och sett Noah spela innebandy. Äntligen fick jag möjlighet att åka och se en match. Noahs lag förlorade men Noah fick göra ett mål så vi fick jubla lite.

Här får han ett friläge, tyvärr missade han den , men de var så duktiga.

Här står Ida och väntar på matchstart.

Lilla Max var också där trots att han var lite förkyld.

 

Trevlig kväll från en snorig

Maja