Då var vi hemma efter vår husvagnstripp och troligen årets enda. Men vi har haft det bra, lugnt och skönt. Vädret har ju inte varit det allra bästa men det är ju inget att göra åt.
dagen innan vi åkte var jag på sommar avslutningsfest för skolans personal. Jag fick som vanligt en blombukett som tack för det gångna året. Så är det när man går på vikariat hela tiden men förhoppningsvis var det sista buketteninnan min pension.
Vi bodde på en camping som hette Mons camping, som vi alltid väljer så var det en lite fin camping vid Östersjön, strax utanför Söderköping. Den här borgen tänkte vi gå och titta på, men kom inte närmare än så här eftersom det var låst in på området. Jag tycker det är lite häftigt med gamla ruiner, då kan man tänka sig hur det har varit då det var full fart på stället.
På lördagen kom Elin, Sofie och Lovis på besök. Det spöregnade då de kom men när vi bestämde oss för att åka in till Söderköping sprack det upp och blev sol :) Här ska vi äta lite mat, och jag kan som vanligt inte vara allvarlig och "fin" på kort.
Sedan var vi ju tvungna att prova på de berömda glassarna på Smultronstället, gott och mycket var det, ändå tog vi inte de största glassarna.
Stickning hann jag också med, det här är en av dem. Tappademaskor som läggs i kors.
Vi kunde sitta ut och njuta av solen i mellanåt.
Ett linnegarn som jag köpte i en nyöppnad butik på Valdermarsvik.
På hemvägen åkte vi till Ödeshög och för att besöka Östgöta ullspinneri. De hade egentligen stängt, men jag ringde och frågade och ägaren skulle få en busslast med damer dit så vi fick komma när de var klara. Han var så trevlig, och pratsam.
Här klappar jag katten som INTE fick komma in på spinneriet, håller min kasse med garn som jag köpte.
Min kasse med innehåll. Ser framemot att få sticka av det här.
Men vår resa slutade med en riktigt tråkig sak. Två mil hemifrån krockade vi. Vi kom och åkte på huvudled samtidigt kommer en minibuss från andra hållet och ska göra en vänstersväng. Tydligen ser han inte oss och svänger smällen är ett faktum. Jag satt och sov i bilen och vaknar av ett tutande av en långtradare, Per som sväroch smällen , där står vi i diket, med hela framskärmen totalt kvaddad. Den andra bilen demolerad och det rinner vatten ur den på vägen. Chockad kliver vi ur bilen, alla oskadda tack och lov. En kvinna i ett hus intill vägen tar hand om mig lägger en filt om mig och pratar lugnande. Jag får sätta mig på deras veranda till ambulans, polis och räddningstjänst kommer. Jag har lite ont av bilbältet men mest chockad var jag. Vi ringer till Elin och fredrik som kommer och hämtar oss och husvagnen som turligt nog har klarat sig helt. Men bilen är inte körbar. Vi får se hur det går med den, om den kommer att skrotas eller lagas upp.
Så ta det lugnt i sommar trafiken, man vet aldrig när det händer en olycka.
Kram från en lite uppskakad Maja
